Livslång lust att lära

En av de böcker vi ska läsa i denna kurs är Utmanande undervisning i klassen. Jag måste säga att jag tycker den är bra på det viset att det är tydliga exempel i boken och att den är skriven av en lärare (James Nottingham). När jag läste kapitel 5 om reflektion fastnade mina tankar om det och om den livslånga lusten att lära. Som det står in boken finns det två slags tänkande: rutintänkande och reflektion. Rutintänkande är det tänkande som vi gör nästan omedvetet när vi t.ex. cyklar, går eller skriver. Reflektion innebär att man t.ex. tänker på de konsekvenser som kan bli av vårt handlande (s. 92).

Den viktigaste uppgiften som jag tycker skolan har är att lära eleverna att lära sig och som det står i boken, behövs vissa tankeförmågor för att de ska bli självständiga och flexibla. För att lära sig lära måste eleverna kunna ställa frågor, organisera information, generalisera, förutsäga, hitta undantag, förstå begrepp och ifrågasätta. Förmågan att reflektera blir allt viktigare då dagens samhälle förändras snabbt och man måste lära och anpassa sig efter det nya (s. 94).

Teknik används allt mer i dagen samhälle och kommer garanterat användas mer i framtiden. Om vi tar datorer som ett exempel och sociala medier, så är det både bra och roligt att kunna hålla kontakten med vänner och bekanta på andra platser i världen. Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så finns det (enligt mig) en baksida också bla nätmobbning. Det är på något sätt enklare att gömma sig bakom en skärm och vara elak än om personen skulle stå framför. Man kanske blir mer kaxig och ”tuff” och samtidigt blir det svårare att förstå att en person faktiskt blir ledsen då man inte ser hur personen reagerar. Om man lär ut reflektion mer i skolorna, så borde eleverna lära sig att se konsekvenserna av sitt handlande mer och förstå att personen jag är elak mot i detta fall kan bli ledsen redan innan det sker. Då behöver inte vissa saker ske då man kan tänka ”ett steg längre”.

Ja detta var lite av mina tankar. Vad tror ni? Behöver vi mer av detta i undervisningen i skolan eller är det något man lär sig ändå t.ex. genom erfarenhet?

Vill önska er en god jul och ett gott nytt år!

/Angelica Olsson

Hen-skolor

I Lgr11 kan man läsa att ett av de värden som skolan ska gestalta och förmedla är jämställdhet mellan kvinnor och män. På tal om jämställdhet, så tittade jag på torsdagens program av debatt som sänds på SVT där man pratade om just detta. Det var heta diskussioner och väldigt intressant. Man sände tillsammans med den danska motsvarigheten av debatt och jämförelser mellan Sverige och Danmark gjordes och flera skillnader fanns. Diskussioner om lika löner, föräldraledighet, mäns våld mot kvinnor är några exempel på vad man tog upp i programmet.

En sak som fastnade i min hjärna var en av gästerna som berättade att hon inte hade talat om för sina släktingar och vänner vilket kön det var på hennes barn när hen föddes. Hon tyckte det var oväsentligt och hade svarat att hon hade fött en människa. Lite konstigt om ni frågar mig. Jag tycker dock inte att man behöver ha rosa, leka med dockor och tycka om prinsessor bara för att man är en flicka eller i pojkars fall klä sig i blått och leka med bilar. Barn ska själva få välja och leka med det de vill och tycker är roligt. Det som faktiskt kan störa mig rätt mycket är föräldrar som inte låter barnen få göra det. Om nu en förälders dotter vill leka med dockor och klä sig i rosa tycker jag att det är fel att inte låta henne göra det bara för att man vill hålla det könsneutralt. Samma sak om en flicka vill ha en blå tröja med en lastbil på, så tycker jag att hon ska få ha det om hon vill.  Det är vi vuxna som kopplar färgen rosa till flickor och färgen blå till pojkar, det vet inte barnen något om från allra första början. En liten flicka väljer inte färgen rosa för att hon är en flicka, utan för att hon troligtvis tycker den färgen är fin. Samma sak som att en pojke inte väljer att leka med en grävmaskin bara för att han är en pojke, utan för att han tycker det är en rolig leksak. En pojke är en pojke och en flicka är en flicka, sen har man olika intressen och gillar olika. Jag tror inte på att könsneutralisera utan att man istället inser att vi alla är olika. Två flickor är av samma kön, men det betyder inte att de är lika för det.

De pratade även om att man hade infört könsneutrala omklädningsrum på vissa skolor i Sverige. Vad tycker ni om detta? Ska skolan vara könsneutral? Ska vi ha hen-skolor i Sverige? Har det gått för långt eller behöver vi utveckla det ännu mer?

Här är länken till programmet om ni vill se det:

http://www.svtplay.se/video/5398762/debatt-sverige-danmark/debatt-sverige-danmark-17-12-22-00

 /Angelica Olsson

Tankar om Bedömning

Tankar om bedömning

Efter att ha läst Utmanande undervisning i klassrummet och  Jämställdhet har jag tänkt på vissa saker. 

Den återkoppling man kan läsa om i Utmanande undervisning i klassrummet (2013, s.26-34) beskriver just att det är den formativa bedömningen som är det som gör att eleverna tar till sig informationen om vad de ska kunna göra bättre nästa gång eller vad de ytterligare kan göra för att det de gör ska bli bättre är det som faktiskt är det bästa.

 Men ändå är det just den summativa bedömningen som "spelar roll". Du måste ha uppnått några särskilda mål för att få ett visst betyg och tillsammans med en kommentar så tar eleverna inte till sig kommentaren om dessa kommer samtidigt. Det blir ett problem och jag förstår eleverna där, För hur det än är så är det i slutändan vilket betyg du får som är det viktiga just här och nu för dem. Däremot senare i livet så är det vad du faktiskt fått med dig för kunskap som spelar roll och inte vilket betyg du fick en viss termin i skolan.

Riskerna med det nuvarande betygssystemet är att man istället för att sträva efter ett allt högre betyg som man förr oftare gjorde så förstår man sina begränsningar om man läser vilka mål som krävs för nästa nivå. Om det verkar för svårt eller orimligt att nå allt på ex A så står man tillbaka på något mer för man vet att ett av målen kommer jag inte uppnå. På den nivån är det kanske inte så farligt men om vi tittar på E till C är oftare skillnaden i vad för kunskap du istället kunnat få med dig. Förr hade det räckt att de flesta av målen vore nådda för att få ett högre betyg, det tror jag var mer motiverande trots att det är en summativ bedömning.

Sedan har jag som sagt läst vidare i Jämställdhet (2006,s.77)och läser att det fortfarande är vanligt med de förutfattade meningarna om att "pojkar är bråkiga och flickor är tysta" som något naturligt. Jag undra hur illa det är i våra klassrum egentligen. Går lärarna fortfarande omkring och tror att vi är så stereotypa?

Om man ska stärka flickorna genom att ha särskilda grupper för dem så exkluderas ju alla pojkar, och fler av dem skulle kanske och behöv vara i en grupp och träna mer på att ta plats. Likaväl som att några av flickorna säkert inte behövde vara där. Ska man dela upp eleverna efter vad de borde träna mer på så måste det vara efter behov och inte kön. Håller ni med mig om att det inte ska vara särskilda tjejaktiviteter (2006,s.77) de ska göra i så fall utan träna extra ska man göra på det man har behov av?

  Jag  har inte ens hört talas om att det finns pojkgrupper som tränar sig på att samarbeta bättre genom att gör pojkaktiviteter liksom. 

 

Nu hoppas jag verkligen att vi börjar att se individen allt mer och inte könstillhörigheten och bedömer personer efter det!

 Jag själv har fått höra på kvartssamtalen att jag är för blyg och tyst och att det vore bra om jag pratade mer men jag fick ju inte lägre betyg för det vilket jag skulle fått om jag gått efter dagens betygssystem. Min bror däremot  som också var blyg och tyst fick mycket mer kritik och skulle ta och tuffa till sig och att de hade svårt att bedöma vad han kunde eftersom han var så blyg. Stor skillnad på hur liknande beteende fick väldigt olika bemötande.

Tackar er som orkat läsa ända hit och är nyfiken på vad ni tycker bedömer vi fortfarande flickor och pojkar olika i skolan och känner ni igen er från er egen skoltid som elever?

Diana Hjortmyr 

Undervisning med iPad som digitalt verktyg

Biologi i årskurs 3

Mål: Djur och växter i närmiljön och hur de kan sorteras, grupperas och artbestämmas samt namn på några vanligt förekommande arter (lgr11, 2011, s.112).

Vår tanke med det här upplägget är att teori och praktik i samspel främjar lärande. Vi ser även en fördel med att eleverna får miljöombyte genom att de får vistas utomhus och på så vis kan behålla koncentrationen under lektionerna, samt att de genom det upplever undervisningen som stimulerande. De får arbeta både enskilt och i grupp eftersom vi anser att grupparbete främjar den demokratiska tanken och det enskilda arbetet utvecklar den personliga kreativiteten och ansvarstagandet. Vi tar hänsyn till elevernas ålder vid upplägget av denna uppgift och använder moment som eleverna behärskar.

Förkunskaperna känner vi till då eleverna under årskurs två har varit ute i skogen under de olika årstiderna samt att de har använt sig av iPads vid tidigare tillfällen.

LEKTION 1

Målet med denna lektion är att varje elev ska ta var sin bild som ska vara med på redovisningen.

Arbetsgång:

• Läraren presenterar vad klassen ska arbeta med
• Läraren delar in klassen i grupper om 4-5 elever och de blir tilldelade var sin växt eller djur
• Eleverna får i uppgift att fotografera enskilt ute i närmiljön
• Läraren uppmanar eleverna att söka efter mer information hemma, till exempel genom deras vårdnadshavare

Nyckelbegrepp:

• Motivation sker genom att eleverna får diskutera uppgiften hemma och eventuellt genom användning av ett “roligt” digitalt verktyg
• Kommunikation sker genom att läraren ger tydlig information om uppgiften och även när eleverna kommunicerar hemma
• Formativ bedömning kan ske genom att läraren kommenterar bilderna vid fotograferingen

LEKTION 2

Målet med den här lektionen är att alla grupper ska ha sina planscher klara inför nästa lektion, då de ska redovisas.

Arbetsgång:

• Inför lektionen skriver läraren ut bilderna som eleverna har tagit med sina iPads och delar sedan ut till respektive grupp
• Läraren förklarar vad som är viktigt i grupparbetet och grupperna diskuterar det som de har fått reda på hemma
• Arbetet om växterna/djuren sammanställs till en plansch med hjälp av information från böcker, internet, hemmet och läraren

Nyckelbegrepp:

• Inkludering sker genom att eleverna arbetar fyra till fem i varje grupp
• Motivation sker genom att grupperna får använda bilderna som eleverna själva har tagit, samt vetskapen om att eleverna ska visa upp arbetet
• Kommunikation sker i grupperna under hela arbetets gång
• Formativ bedömning kan ske genom att läraren är med och hjälper till när informationssökandet sker
• Demokrati sker genom att de arbetar i grupper, eleverna måste samarbeta och alla ska komma till tals

LEKTION 3

Målet med den här lektionen är att eleverna ska redovisa sina planscher och ta del av de andra gruppernas redovisningar.

Arbetsgång:

• Grupperna redovisar sina arbeten inför de övriga eleverna i klassen
• Läraren och de övriga eleverna ställer frågor om arbetet i samband med redovisningarna

Nyckelbegrepp:

• Motivation sker eftersom eleverna vet att läraren lyssnar på presentationen
• Kommunikation sker eftersom eleverna ska prata till klassen
• Delaktighet sker i och med att klassen blir delaktiga i det slutgiltiga resultatet

MÅL

Vi ser att alla elever har nått målet med uppgiften genom att de är delaktiga och lyhörda under arbetets gång samt att eleverna under redovisningen är aktiva och samarbetar.

FRÅGOR

• Vilka för- och nackdelar kan ni se med detta upplägg?
• Hur kan man utveckla detta upplägg ytterligare?
• Vilka nackdelar kan ni se med digitala verktyg i undervisningen?

Reflektera över om detta upplägg fungerar på alla skolor.

Foto: Alexandra Harju

Maria Grönvall, Sanda Sköld, Angelica Olsson, Diana Hjortmyr, Moa Hassléus, Alexandra Harju

Seriestripp

I en butik i kassakön står två tjejer bakom mig och diskuterar vilt hur enkelt det skulle vara på lektionerna om de fick ha sin mobiler nära till hands...
 - Allt skulle gå så snabbt! Vi skulle ju aldrig behöva snacka i en timme för att komma fram till nåt!

I Lgr 11 står det bl.a. att eleverna ska kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande (Skolverket, s. 14) . 
Jag funderar på om det är så de här tjejerna skulle tolka användningen av mobiltelefonerna i klassrummet....

Kan deras diskussion ses som baksidan med dagens teknologi i skolans värld?
Har ni egna erfarenheter? Har ni varit på ngn skola där eleverna får använda mobilerna fritt?

"Digitala infödingar" och "digitala invandrare"

I en debatt jag läst skrivs det att barnen i samhället är "digitala infödingar" medans vuxna är "digitala invandrare". Intressant och jag anser att det stämmer. 
Göte Rudvall är 90 år och han tar upp vikten av att vuxna och barn bör ta vara på varandras kompetenser då barnen är mer insatta i tekniken idag än vad vuxna är. Barn och unga har vuxit upp med all denna teknik och det har alltid varit en del av vardagen. 

Om ni vill läsa mer finns debatten här: http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/gote-rudvall-skolan-och-den-digitala-tidsaldern/

Tekniken utvecklas mer och mer och därför måste vi lärare hänga med i utvecklingen så att vi inte hamnar efter eleverna. Barn och unga idag är väldigt tekniska och de har koll på det mesta som har med teknik att göra. För att se till att eleverna får ut den mesta kunskapen behöver vi lägga upp undervisningen med en bra balans mellan teknik, den traditionella undervisningen och lek. Vi får inte glömma bort betydelsen av leken!

Jag har även kikat på en annan debatt som handlar om de sjunkande PISA-resultaten och frågan är om det är datorerna som är boven i dramat?

Vi Svenskar hör till dem som använder datorer och internet mest i världen och det bidrar till att läxor, böcker och annat hamnar i skymundan. Det behöver dock inte betyda att det är orsaken till de sjunkande resultaten men det kan ha ett samband. Men att "kasta ut datorerna ur klassrummet" är inte rätt lösning eftersom tekniken har en så stor betydelse i dagens samhälle. 

Debatten hittar ni här: http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/german-bender-ar-det-datorernas-fel-att-skolresultaten-sjunker/

Jag anser att det är vi lärare som behöver uppdatera oss för att ta vara på barn och ungas teknikanvändning. Försöka få med det i undervisningen på bästa sätt som jag skrev tidigare. Det är inte lätt men i och med den snabba utvecklingen kanske vi närmar oss en lösning.

Vad tycker ni om tekniken i skolan? 

Är det datorernas fel att barn och ungas resultat sjunker? Eller är det vi lärare som inte har koll på tekniken och kanske inte lägger upp undervisningen på rätt sätt och därför inte tar tillvara på ungas kunskaper?

Bra lärare kan ha avgörande betydelse

Igår kväll satt jag bänkad framför Nobelfesten. Precis som varje år är det fantastiskt att se hur vackert uppklädda alla är. Höjdpunkten under kvällen är för min del dock talen Nobelpristagarna håller. I år kan vi i Sverige vara stolta över att återigen ha anordnat en underbar bankett, men vi kan även vara stolta över att en av årets Nobelpristagare i kemi är svensk. Tomas Lindahl fick ta emot pris efter en upptäckt om att människans arvsmassa ständigt skadas i och med att den är bräcklig. Igår höll Tomas Lindahl tal på Nobelbanketten.


Han blandar humor med allvar och lyfter vikten av att ha en bra lärare:


 

(http://www.svtplay.se/klipp/5291836/svenske-nobelpristagaren-hyllade-bromma-i-sitt-tal)

Diskussioner kan lösa bristande IT-strategi

I gruppens diskussioner om användningen av teknik i undervisningen har både fördelar och nackdelar lyfts fram. Ett hinder för att kunna integrera teknik i undervisningen är förstås resursknappheten. Skolor i olika kommuner har olika ekonomiska förutsättningar, trots kommunal utjämning, ty kommuner prioriterar på förmodligen skilda sätt. Men finns tillgången att använda sig av teknik i undervisningen öppnas många dörrar, precis som vi kan läsa i Dan Åkerlunds Klassen i dialog med omvärlden. Frågan är dock hur tekniken egentligen ska integreras i undervisningen?

Stefan Svedberg skriver om användningen av IT i grundskolan  (http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skola/stefan-svedberg-it-i-grundskolan/). Han diskuterar integreringen av tekniken i de pedagogiska processerna och framhåller att den är bristfällig. Svedberg menar att det dels beror på resursknappheten, dels på otillräcklig IT-strategi. I arbetet mot en lösning på problemet menar Svedberg att diskussioner kring IT-användningens begränsningar och möjligheter ständigt bör pågå.

En nackdel kan alltså vara den bristande IT-strategin. Det skriver även Lärarnas tidning om i sitt senaste nummer, vilket fångade min uppmärksamhet. I en enkätundersökning där 208 av landets 290 kommuner svarade, framgår det att sex av tio kommuner saknar strategier för hur IT ska användas.

Hur tror ni att skolor ska arbeta för att IT smidigt ska kunna integreras i de pedagogiska processerna? Vilken nivå eller vilka nivåer bör diskussionerna ligga på? Kollegialt, kommunalt, nationellt eller internationellt? Kanske på flera nivåer? 

Två sidor på ett mynt

Klassen i dialog med omvärlden av Dan Åkerlund är en av all litteratur vi ska läsa och jag tycker den är lättläst och intressant. Innan jag läste så tyckte jag inte något nämnvärt om datorer i skolan faktiskt, mer än att det är något som eleverna måste lära sig att behärska. Nu efteråt har jag fått en större insikt i vilka fördelar det faktiskt är att använda datorer i barnens lärande. Den största fördelen tror jag är att barnen tycker det är ett roligt sätt att lära sig på och då känns det som att lärandet kommer automatiskt. Att använda Skype och prata med en annan klass i ett annat land är ju ett jättebra sätt att lära sig om t.ex. andra språk, länder, kulturer och att andra delar av världen inte ser ut som det gör i Sverige. Ett roligare sätt att lära sig på helt enkelt, än att sitta och läsa i en bok om det. Datorer och teknik över lag är något som kommer användas ännu mer i framtiden och det känns som en självklarhet att barnen ska lära sig att använda detta, för att förberedas på bästa sätt när de ska ut i samhället.

Självklart är det inte bara fördelar med datorer och internet, utan det finns två sidor på ett mynt. En av de största nackdelarna är nätmobbning. Mobbning har alltid funnits i alla tider, men känslan när det gäller mobbning idag är att den är mycket värre. Det är inte bara i skolan som elever blir mobbade, utan det fortsätter dygnet runt och vart som helst. Vems är då ansvaret kan man fråga sig? Är det föräldrarnas eller skolans? Mitt svar skulle nog bli att det är allas ansvar. Det är vi, alla tillsammans, som ska ansvara för att vi alla mår bra. Sätta ner foten och tala om att det inte är okej när en sådan situation uppkommer. Stötta varandra! Det ska erkännas att det inte är någon lätt fråga att lösa.

Vad tycker ni? Vems ansvar är det?

/Angelica

Lika för alla?

Så har halva veckan gått och det känns som att mycket ny information har tagit plats i hjärnkontoret. Dagens genomförda observation på skolgården var faktiskt en positiv överraskning. Jag förväntade mig inte att på en så kort stund hinna få många olika tankar och intryck som jag fick. Det ska bli spännande att se vad det kan bli av det hela i slutändan… Hur har det gått för er med observationen??

Utöver alla tankar kring uppgiften så har även ”Klassen i dialog med omvärlden” varit med på att göra-listan. Efter att jag läste den skriften så började jag reflektera kring hur stor skillnad det egentligen är mellan min tid i grundskolan och för denna generations elever. Det är verkligen som dag och natt i många avseenden! I ett stycke läser jag ”en vacker handstil kan knappast vara lika viktig att ha idag som för 10 eller 20 år sedan” och det slår mig att om ytterligare 10 eller 20 år så kanske man inte ens lär eleverna skriva för hand längre. Kan det vara dit vi är på väg? Är det rimligt att tekniken är en så stor del av skolvärlden att det som sågs som grundläggande kunskaper vid en tid inte spelar någon större roll ett antal år senare?

Jag behöver ingen större övertalning med att se alla fördelar för eleverna, det va bara en fundering och jämförelse med samhället då och nu. Den världen som har öppnat upp sig för eleverna tack vare Internet, Skype mm är ju fantastiskt i många lägen. Samtidigt tror jag att lärare får det svårare ha nån slags ”kontroll” just med tanke på alla social medier och det som kan pågå där utan de vuxnas kännedom.

När jag ändå befann mig på en skolgård tidigare idag så passade jag på att fråga en lärare om hur de jobbade med teknik och möjligheterna med nätet. Deras situation var inte riktigt som det vi kan läsa i Klassen i dialog…De ca 120 elever som går på mellanstadiet har totalt 13 datorer att dela på, ett fåtal klasser har fått inlogg och tillgång till Internet. Proceduren med underskrifter från föräldrar, tillåtelse från rektorn osv. har tagit extremt mycket tid. Fler datorer finns på deras önskelista men svaret är att det är för dyrt. Trots så få datorer lyckas denna lärare boka datorerna till sin klass ca. tre gånger i veckan, det visar sig bero på att ett antal andra lärare inte behärskar tekniken så pass bra så de gör sig inte besväret att boka. En annan anledning är också att datorerna är inlåsta några våningar längre ner och alla orkar (!?!) inte hämta de….

Så kommer den härliga frågan om jämlikhet i skolorna upp….

Tankar kring detta??