Begränsar vi eleverna med de traditionella könsmönster som finns?

Tomas Saar pratade under måndagens föreläsning (Den könade skolan – genuspedagogiska utmaningar och möjligheter) om kritiska frågor som vi kan ställa oss för att påbörja reflektionen kring jämställdhet i skolan. Nog har vi väl alla någon gång tänkt på hur pojkar, respektive flickor tar plats i klassrummet och de olika roller könen kan tänkas inta. Det handlar förstås om jämställdhet, men det var några frågor under måndagen som fick igång mina tankar. Frågor som jag inte har reflekterat särskilt mycket kring tidigare. Det handlade om hur skolan egentligen bidrar till att skapa och upprepa könsstereotyper, samt vilka konsekvenser det får för människors olika möjligheter och även hur skolan arbetar för att motverka traditionella könsmönster.

Framförallt – vilka konsekvenser det får för människors olika möjligheter. På det reagerade jag verkligen. Begränsar vi eleverna med de traditionella könsmönster som finns?

Precis som det står i läroplanen, som vi nu är väl bekanta med, ska skolan ”aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter” (lgr11, s.8). Vidare står det även att skolans bemötande, bedömning, krav och förväntningar på eleven formar uppfattningen om manligt och kvinnligt. Det står även att traditionella könsmönster ska motverkas i skolan, samt att eleverna ska ges utrymme ”att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet”.

Aldrig förut har jag fått det här kring jämställdhet så svart på vitt framför mig. Tänk att skolan kanske, något hårdraget, hindrar elevernas framgång?

Diskussionen som förs i Maria Hedlins bok, Jämdställdhet (2006), kring svårigheten att inse hur man som lärare förhåller sig till jämställdhet i skolan är ett komplicerat problem. Hur tycker ni att vi som lärare bör arbeta på ett medvetet sätt för att motverka traditionella könsmönster? På vilket sätt bör arbetet kring jämställdhet pågå? 

Seriestripp: Digitala verktyg

Jag kommer ihåg när jag gick på mellanstadiet och när man fick använda datorn som stod i klassrummet. Wow, vad roligt man tyckte det var. En timme i veckan fick vi sitta där, vi hade ett schema så att alla skulle få sin timme. Man längtade och såg verkligen fram emot sin timme då man bla kunde spela mattespel och annat kul.

Jag anser mig inte så gammal, men det har hänt mycket sen jag gick på mellanstadiet det är helt klart. Den tekniska utvecklingen har gått fort framåt och kommer garanterat fortsätta i den riktningen. Som lärare kommer man använda sig av tekniken som hjälpmedel allt mer. En spännande utveckling att följa.

I Klassen i dialog med omvärlden - pedagogiska vinster när skolan syns på nätet av Dan Åkerlund kan man läsa om digitala verktyg och vad de kan tillföra elevers lärande på olika vis. Förändringen från papper och penna till att använda sig mer av digitala verktyg som datorer och pekplattor gör att eleverna kan kommunicera och uttrycka sig på helt andra sätt än tidigare, samt att man kan ta reda på saker och söka information på fler sätt.

Hur var det när ni gick i skolan? Använde ni datorer mycket?

/ Angelica O

Seriestripp: Pojkar är bråkiga och flickor är lugna

Under min skoltid sågs ofta de flickor som tog för sig och tog mycket plats som "jobbiga" elever.

Jag läste boken Jämställdhet och började fundera över det här könsschablonsdiket som Maria Hedlin skriver om i boken. Många har fördomar om hur flickor och pojkar ska bete sig och hur de ska handla. Pojkar ses som bråkiga och flickor ses som lugna och hjälpsamma. 
Vad händer då om ens fördomar inte alls stämmer med verkligheten?

Hur ser det ut bland lärare idag? Är det vanligt med fördomar som dessa? Vad kan det skapas för problem om man tänker på det här sättet?




Referens: Hedlin, Maria. Jämställdhet - en del av skolans värdergrund. Stockholm: Liber, 2006. 

Seriestripp: Vad kan en rastvakt hjälpa till med?

En situation som utspelade sig under en observation av en rast.

På en aning hårdraget sätt kan Vygotskijs teori om den närmaste proximala utvecklingszonen utläsas ur situationen. Vygotskijs teori menar att en människa kan vara mycket nära att lära sig något nytt när personen i fråga redan behärskar exempelvis en färdighet. För att vidare kunskap ska utvecklas kan en mer kompetent person vara till hjälp (Säljö, 2014, s. 305).

Men nu till några viktiga frågor som till viss del är kopplade till seriestrippen: Varför är rastvakter viktiga? Bör rastvakter engagera sig i lärandesituationer under raster och i så fall på vilket sätt? Eller bör rastvakter endast "upprätthålla" ordning? Hur tycker ni att rastvakter ska arbeta?