Tomas Saar
pratade under måndagens föreläsning (Den könade skolan – genuspedagogiska
utmaningar och möjligheter) om kritiska frågor som vi kan ställa oss för att påbörja
reflektionen kring jämställdhet i skolan. Nog har vi väl alla någon gång tänkt
på hur pojkar, respektive flickor tar plats i klassrummet och de olika roller
könen kan tänkas inta. Det handlar förstås om jämställdhet, men det var några
frågor under måndagen som fick igång mina tankar. Frågor som jag inte har
reflekterat särskilt mycket kring tidigare. Det handlade om hur skolan
egentligen bidrar till att skapa och upprepa könsstereotyper, samt vilka
konsekvenser det får för människors olika möjligheter och även hur skolan
arbetar för att motverka traditionella könsmönster.
Framförallt
– vilka konsekvenser det får för människors olika möjligheter. På det
reagerade jag verkligen. Begränsar vi
eleverna med de traditionella könsmönster som finns?
Precis som
det står i läroplanen, som vi nu är väl bekanta med, ska skolan ”aktivt och
medvetet främja kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter” (lgr11,
s.8). Vidare står det även att skolans bemötande, bedömning, krav och
förväntningar på eleven formar uppfattningen om manligt och kvinnligt. Det står
även att traditionella könsmönster ska motverkas i skolan, samt att eleverna
ska ges utrymme ”att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen
oberoende av könstillhörighet”.
Aldrig förut
har jag fått det här kring jämställdhet så svart på vitt framför mig. Tänk att
skolan kanske, något hårdraget, hindrar elevernas framgång?
Diskussionen
som förs i Maria Hedlins bok, Jämdställdhet (2006), kring svårigheten att inse
hur man som lärare förhåller sig till jämställdhet i skolan är ett komplicerat
problem. Hur tycker ni att vi som lärare bör arbeta på ett medvetet sätt för
att motverka traditionella könsmönster? På vilket sätt bör arbetet kring
jämställdhet pågå?
Det är långt mellan styrdokumenten och verkligheten. Jag tycker att analysen av genusmönstren nästan är helt obefintlig i de skolor jag känner till. Pojkar tillåts störa lektionerna medan flickor förväntas sitta tysta och lugna. Det förekommer fortfarande att man låter skötsamma flickor sitta bredvid de stökiga pojkarna för att de ska ha en lugnande inverka, ett övergrepp enligt min mening om det sker systematiskt.
SvaraRaderaDet allra första är att skolpersonalen måste lära sig att se sina egna könsroller. Det finns exempel från en förskola (i Gävle tror jag) där personalen uppfattade att de behandlade pojkar och flickor lika men när man satte upp kameror och filmade allt visade det sig att det inte stämde. Flickorna lyftes upp på skötbordet medan pojkar fick klättra upp själva. Detta blev uppenbart för lärarna först när de såg sig själva på film.
Att själva föregå med gott exempel är A och O. Om inte vaktmästaren är närvarande ska inte kvinnliga lärare springa efter en man för att byta ut det blinkande lysröret och om något rasar i golvet och går sönder ska inte en manlig lärare förvänta sig att någon av dennes kvinnliga kollegor sopar upp skräpet.
Och framför allt: vägra läsa Sune och Bert som högläsningsbok!
Tomas Saar höll en mycket intressant och lärorik föreläsning och du levererar ett bra och innehållsrikt blogginlägg. Under föreläsning blev jag inspirerad och kände för första gång under hela kursen, att åh vad givande och lärorikt.
SvaraRaderaJag tror att vi står inför en ordentlig prövning framöver och det är viktigt att vi pratar om detta. Jag tror även att styrdokumenten behöver bli mer uppdaterade och spegla verkligheten ännu mer.
Jag har inte arbetat inom skolan tidigare så det är svårt att fantisera om hur det ser ut i klassrummet, däremot tror jag att det görs väldigt mycket omedvetet. Hur vi behandlar flickor och pojkar olika och vad vi förväntar oss av dem. Till att börja med måste man nog göra det kart för sig själv vad man står samt resten av arbetslaget och ständigt utvecklas.
Jag tycker att både föreläsning och Maria Hedlins bok om jämställdhet var intressanta och de väckte många tankar. Det första steget för lärare på en skola tror jag är att de måste bli mer medvetna om att dessa könsmönster finns och vilken inverkan de har. Kanske kan det vara en idé att ha diskussioner i arbetslagen och komma fram till hur man gemensamt kan gå tillväga. Jag tror att det kan vara svårt om det endast är en lärare som försöker sig på en förändring. Sedan så är inte detta en förändring som sker över en natt då dessa traditionella könsmönster är djupt rotade hos vissa, och det är inte alltid att man tänker på att man har dem. Jag tror att det är viktigt att man som lärare är medveten om dessa könsmönster och ser eleven i första hand som en egen individ och inte efter vilket kön eleven har.
SvaraRaderaMånga säger att man inte ska skilja på pojke och flicka och att man inte ens får säga så utan att man ska säga elev istället. Men jag tycker man mer borde fokusera på att göra det som är "pojkigt" och "flickigt" mindre viktigt. Visa att en pojke kan leka med dockor och en flicka kan leka med bilar utan att det blir konstigt. Visa att man är olika kroppsmässigt men att det inte skiljer personer åt i alla fall.
SvaraRaderaDet du tar upp, är en mycket viktig del av vad skolan bör arbeta med och vara medvetna om så att vi inte behandlar eleverna olika t ex på grund av dess kön. Rektorn tillsammans med lärarna behöver ha pågående diskussioner och arbeten kring ämnet. I många fall tror jag att vi omedvetet behandlar flickor och pojkar olika, då det sitter så långt rotat i oss från vår uppväxt. Jag kommer själp på mig att jag benämner eleverna vid, pojkarna kan.... flickorna...
SvaraRaderaVi behöver därför diskutera vad som är relivant att säga och inte. Håller med en del av er som säger att, ja men flickor är flickor.. Ja så är det, men bara vi inte delar in dem i fack eller stärker detta utan kämpar för allas jämställdhet. Föreläsningen som vi lade ut i vår grupp (1) är mycket bra att se, och det finns många bra program på UR att se.
Jag håller med att den var en bra föreläsning! Jag tycker vi behöver prata mer om det för att förebygga den här "tradition". Det gör man omedvetet och flera ggr som tänker. I en perfekt värld kanske det förekommer inte alls, och jag tycker vi är en bra väg till detta. Bara vi måste kanske tänka igenom vad vi säger, och inte säga vidare vad vi hört i skolan när vi var unga. Det kan hända jättelätt om man har barn, man säger ibland samma saker till sina egna barn också.
SvaraRaderaAtt se alla elever som individer och inte kategorisera dem i kön är steg nummer ett. Att därefter undervisa eleverna samt föräldrarna om vad jämställdhet är och vad vi idag strävar efter är en mycket viktig punkt som jag anser att vi som lärare bör lägga extra stor vikt på. Att man inom arbetslaget har en tydlig bild av vad som gäller i klassrummet och att man utgår efter det dagligen.
SvaraRaderaGenusdiskussioner i skolan är något man skulle kunna diskutera i en evighet om. Alla tycker olika så finns det verkligen något rätt svar på den frågan? Vissa anser att pojkar ska få vara pojkar medans vissa anser att man ska ge pojkar rosa anteckningsblock och flickor blåa för att gå emot traditionella könsmönster. Men hur är det om en flicka då vill tycka om rosa? Får hon inte det då för att hon är flicka?
SvaraRaderaJag tycker att absolut ska alla få samma utveklingsmöjligheter. Men när jag har igenom några andra blogginlägg om samma ämne verkar det mest som om diskussionerna handlat just om det yttre. Skolan är ju inte till för att få eleverna att gilla vissa saker eller se ut på ett visst sätt. Utan den är till för att utveckla barn och hjälpa dem att tillslut komma ut i arbetslivet. Om jag ska kolla tillbaka till min skolgång (då jag inte har någon erfarenhet av arbete inom skolan efter jag slutade där) så anser jag att det var jämställt. Killar hade både tre och syslöjd lika mycket som tjejerna. Och på högstadiet fick man välja vilken slags slöjd man ville ha. Givetvis ville de flesta killarna ha tre slöjd och tjejerna ville ha syslöjd. Varför ska vi försöka ändra på det om det är så eleverna vill ha det? På just detta så finns det inte mycket att göra än att i så fall göra om så alla måste ha exakt lika mycket slöjd av varje.
Väldigt bra föreläsning och kanske inte sådant som man tänker på varje dag fast man borde det. I skolan måste man nog jobba mer med det då det har kommit ut i forskning att man inte behandlar könen lika. Även om det är omedvetet så är det fel. Förhoppningsvis blir detta bättre i framtiden.
SvaraRadera